Blåsa liv

Clarice Lispectors fiktiva person »Författaren« skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut. Blåsa liv är ett postumt verk som publicerades 1978, ett år efter författarens död. Lispectors nära vän Olga Borelli har berättat att Clarice från 1974 och fram till strax före sin död gav henne kuvert med textstycken allteftersom de blev klara, vilka sedan katalogiserades och var ämnade till två olika böcker: Stjärnans ögonblick och Blåsa liv. Lispector föreställde sig att Blåsa liv skulle bli hennes definitiva bok. Det är ett fragmentariskt verk, möjligen ofullständigt, men med form och innehåll i perfekt samspel. En »icke-memoarbok« och en bok av »spillror«, som Lispector själv definierade den. Clarice Lispector föddes 1920 i Ukraina. När hon var drygt ett år gammal kom hon till Brasilien. Vid sin för tidiga död 1977 hade hon producerat ett tjugotal romaner, novellsamlingar och barnböcker. De senaste decennierna har hennes anseende växt såväl i Sverige som i Europa. Idag framstår hennes författarskap som ett av 1900-talets verkligt betydande, inte bara i Brasilien och Latinamerika, utan i hela världslitteraturen. Hon ligger begravd på den judiska kyrkogården i Caju, Rio de Janeiro. Blåsa liv är den åttonde titeln av Lispector som översätts till svenska. »Lispectors böcker är paletter över närheternas och främlingskapens alla skiftningar.« Hanna Nordenhök, Aftonbladet, om Nära det vilda hjärtat (2012)