Den tysta dimensionen

Den grundläggande insikt som bär upp "Den tysta dimensionen" är tanken att vi ?kan veta mer än vi kan säga?. Vi kan till exempel känna igen ett ansikte tydligt nog utan att vara i stånd att säga exakt vilka drag i ansiktet som ledde till igenkännandet. Detta fenomen hänför sig till gestaltpsykologin, som pekar på det förhållandet att vi kan integrera delarna i ett ansikte utan att mer precist kunna identifiera dem. Polanyi visar att ?tyst kunskap? som inte enkelt kan formaliseras och uttryckas i exakta ord är ett centralt inslag i vår kunskap om världen. "Den tysta dimensionen" publicerades första gången 1966. Den baserar sig på föreläsningar som hölls fyra år tidigare vid Yale University. Boken har väckt uppmärksamhet inom många olika forskningsområden och givit upphov till en stor litteratur. Michael Polanyi startade sin vetenskapliga karriär inom fysisk kemi. År 1933, när han lämnade sin akademiska post vid Kaiser Wilhelm-institutet i Tyskland (som en reaktion på den nya nazipolitiken) för att tillträda en professur vid universitetet i Manchester, var han en internationellt väl etablerad naturvetare. I Manchester drogs emellertid hans intressen i riktning ekonomi och samhällsvetenskap. Han skrev en kritisk bok om det sovjetiska planeringssystemet som senare följdes av en serie böcker som försvarar liberala idéer, inte minst forskningens frihet. Boken är är försedd med ett förord av Amartya Sen.