Ensamvarg och samhällsmedborgare

Många människor lever under långa perioder av sina liv i ett tillstånd av självvald eller gradvis framvuxen ensamhet. För vissa är detta ett medvetet val, grundat i behov av självständighet, integritet eller koncentration. För andra är det resultatet av livsomständigheter, förluster eller upprepade erfarenheter av att inte känna sig hemma i sociala sammanhang. Ensamvargsläget kan i början upplevas som funktionellt och rationellt. Det ger kontroll, förutsägbarhet och ett visst mått av frihet från sociala krav.Med tiden kan dock samma livsform börja kännas begränsande. Det som en gång var återhämtande blir stillastående. Vardagen tappar variation och energi, och motivationen kräver allt större ansträngning. Tröttheten som uppstår är sällan dramatisk, men ihållande. Många fortsätter att fungera väl utåt, samtidigt som de inåt upplever en vag känsla av tomhet eller stagnation. Denna bok tar sin utgångspunkt i just detta skede: när ensamheten inte längre är ett privilegium, utan har blivit ett tillstånd som förtjänar att omprövas.