Fadern, sonen och Göran

Om att vara son och om att vara far. Om livet och döden och livet igen. Om Dawit Isaak. Om att kämpa för sitt liv genom öken och över hav, och komma till Sverige, och bli utvisad. Om kolonialism, politik och svenskt bistånd. Om parallella världar som är sammankopplade. Det är historien om hur en man och ett överfall en kväll i Eritrea för snart trettiofem år sedan har påverkat människor runt om i världen sedan dess. Dokumentärfotografen Göran Assbring var 33 år när han för femte gången lämnade sin fru och sina tre små barn i radhuset i Akalla. Han återvände till Eritrea för att fortsätta följa Eritrean Liberation Front och deras frigörlsekamp från Etiopien. Resan blev den sista. Göran sköts till döds i ett överfall i oktober 1983. Hemma i Akalla väntade hans fru, de nyfödda tvillingflickorna och den åtta år gamla sonen, Kalle Assbring. Kalle tog sig igenom tonåren i förorten utan sin pappa och med en inre bild av landet där hans far försvann. Först i tjugoårsåldern reste Kalle till Eritrea för att se landet med egna ögon och försöka sätta punkt för sitt trauma. Resan blev början på en ny berättelse. Göran var inte var vem som helst. När landets inrikesminister fick reda på att Kalle Assbring var i landet ordnades ett möte. Kalles pappa betraktades som en martyr en hjälte som dött i kampen för att befria Eritrea. Väl hemma i Sverige damp det ner ett brev i brevlådan. Journalisten Dawit Isaak skickade ett familjeporträtt och berättade att han döpt sin son till Yoran (den eritreanska versionen av Göran) för att hedra minnet av Göran Assbring. Kalle möter fler barn som döpts efter hans far, både i Eritrea och i Europa. Göran Assbrings dokumentation av kampen för självständighet har spunnit trådar som fortsätter att dra i människors liv. I Fadern, sonen och Göran sprider sig händelser som ringar på vattnet till Sverige. Eritreansk inrikespolitik påverkar livet för många exil-eritreaner och familjer splittras i sin syn på den gamle EPLF-krigaren Esaias Afewerki, Eritreas president. De politiska striderna blir tydliga vintern 2012 när flera Eritreanska samlingslokaler i Stockholm samma natt bränns ned. Historien fortsätter in i framtiden.