Fjärilsbreven

A°terigen ho ̈rs ro ̈ster och jag ka ̈nner ha ̈nder som bo ̈rjar ta i min kropp och vrida mig runt. Det go ̈r ont, fruktansva ̈rt ont. Sma ̈rtan a ̈r tillbaka. Jag fo ̈rso ̈ker skrika men kvider bara."Hon lever", ho ̈r jag en mansro ̈st ropa.Mina armar trycks ihop och jag lyfts upp pa° na°got ha°rt och stelt. Ett starkt sken fo ̈rso ̈ker tra ̈nga in i mig. Blinkande lampor fo ̈rso ̈ker fa° mig tillbaka till verkligheten, men det har ga°tt fo ̈r la°ngt. Dvalan och so ̈mnen a ̈r sa° behaglig.Den suddar dessutom bort skammen.Fja ̈rilsbreven a ̈r en ka ̈rleksbera ̈ttelse om livet. Om hur den vackra konstna ̈rssja ̈len Elise hamnar i fo ̈ro ̈varens grepp.Med hav och a ̈ngar som fond spirar en nyfo ̈ra ̈lskelse i byn vid kusten. Men da° den djupa ka ̈rleken va ̈cks till liv ligger ocksa° sa°rbarheten o ̈ppen. Det fo ̈rga°ngna go ̈r sig pa°mint och sa°ret som aldrig fick la ̈ka bo ̈rjar blo ̈da.I bokens slut fogas personer och ha ̈ndelser under en period av fyrtio a°r samman. Prologen knyts ihop med epilogen och la ̈mnar la ̈saren med en hoppets efterklang.