Flickan i den vita klänningen

Hon kunde ha svurit på att någon hade ropat hennes namn ... Jonnas mormor vill att hon ska ta över stugan som funnits i släkten i generationer. Men hon tvekar. Hon älskar stugan och minnena från soliga sommarlov. Men kommer hon, som ensamstående och som nyligen börjat återhämta sig från utbrändhet, att mäkta med det? Efter att ha funderat på saken beslutar hon sig för att ge det försök. För mormors skull. Höstkvällarna är mörka på den västgötska landsbygden. Stugan som alltid representerat trygghet för Jonna, visar sig nu från en annan sida. Skuggorna kryper allt längre in hörnen och stundvis tycker hon sig uppleva en närvaro. Är det hennes trötta hjärna som spelar henne ett spratt eller har hon kanske en okänd gäst i stugan?