Folksånger

Per Helges andra diktsamling, Den långa resan till nu, utgiven 1976, var hans första i en lång rad skildringar, i diktform och på prosa av den svenska landsbygden. Boken fick lysande recensioner, prisbelöntes, och om den skrev kritikern och författaren Lars Gustafsson, att "till honom kommer man en dag att gå, när man vill förstå tiden." Per Helge har bott större delen av sitt liv på landsbygden. Han har levt med de miljöer och människor han ägnat sina böcker åt, men nuet har fått djup av det gångnas ständiga närvaro. Folksånger är en diktsamling som närmast liknar ett epos. Det gångna, sådant det ännu finns kvar i hans hågkomst, får utspela sig i gränstrakterna mellan minnet och det levande nuet. Gestalter och miljöer ger ljus åt den förtid som med bara en tunn tidshinna är skild från oss och vår tid. Om dikterna i Folksånger har poeten Lennart Sjögren skrivit: "De enskilda gestalterna står som skarpt utmejslade skulpturer, runt dem finns erinrandets tystnad, och de får därigenom en ännu större tydlighet. Men samtidigt går de alla också in i ett stort tema och blir till en lång böljande gobeläng över en epok i svensk historia, ja de sluter upp och bidrar till den långa ordgobelängens lyskraft. De kommer läsaren allt närmare, de sträcker fram händerna som om de ville säga: glöm oss inte, vi levde då, vi hör ihop med er som lever nu." Per Helges andra diktsamling, Den långa resan till nu, utgiven 1976, var hans första i en lång rad skildringar, i diktform och på prosa av den svenska landsbygden. Boken fick lysande recensioner, prisbelöntes, och om den skrev kritikern och författaren Lars Gustafsson, att "till honom kommer man en dag att gå, när man vill förstå tiden." Per Helge har bott större delen av sitt liv på landsbygden. Han har levt med de miljöer och människor han ägnat sina böcker åt, men nuet har fått djup av det gångnas ständiga närvaro. Folksånger är en diktsamling som närmast liknar ett epos. Det gångna, sådant det ännu finns kvar i hans hågkomst, får utspela sig i gränstrakterna mellan minnet och det levande nuet. Gestalter och miljöer ger ljus åt den förtid som med bara en tunn tidshinna är skild från oss och vår tid. Om dikterna i Folksånger har poeten Lennart Sjögren skrivit: "De enskilda gestalterna står som skarpt utmejslade skulpturer, runt dem finns erinrandets tystnad, och de får därigenom en ännu större tydlighet. Men samtidigt går de alla också in i ett stort tema och blir till en lång böljande gobeläng över en epok i svensk historia, ja de sluter upp och bidrar till den långa ordgobelängens lyskraft. De kommer läsaren allt närmare, de sträcker fram händerna som om de ville säga: glöm oss inte, vi levde då, vi hör ihop med er som lever nu."