Hörru'

Boken om lilla flickan med råttsvansar i håret, fin klänning och fina skor. Flickan som ringde mormor och sjöng för henne i telefon. När jag fyllde sju år gick det helt fel. Aldrig mera födelsepresenter, kalas eller ta hem vänner och heller aldrig bjuden nånstans. Trillade igenom alla sociala skyddsnät, ingen såg mig. När man tror man ingen är och inget värde har, så ber man inte om något. Livet fortsatte utan födelsedagspresenter. En dag fick jag ett resestipendie via arbetet. Ett stipendie som jag blir tillsagd att ej ta emot! - Du ska minsann ingenstans alls! Då hände något inom mig! Varför skulle jag inte ta emot ett stipendie som lät mig åka till Washington? Jag åker och får det inte lätt när jag återvänder. Uppbrott och omstart. Jag får nu åka till England, Holland, Spanien, Nya Zealand och en massa mellanlandningar. På Nya Zealand får jag ett hem och födelsedagspresenter men då går det helt fel igen. Kampen mot fienden, förlusten och hur ta mig åter till Sverige? Uppbrott och omstart igen. Ständigt nya motgångar. Längtar så efter ett hem med en braskamin, ett åkerö äppleträd, familj och köra en sväng i min Mustang. Är jag inte värd detta? Varför drabbas jag om och om igen? Är det för sent nu?