Jag ringde Jonathan under måndagen : han skulle aldrig ringa tillbaka

En dag i mars tar Jonathan sitt liv och allt är slut, vårt liv är över. Hur hanterar vi något sådant, vi och alla runt omkring oss? Hur talar vi om det här, om vi ens talar med varandra om det? Det här handlar om hur mitt, faderns, inre härjade. Hur jag uppfattade vad folk, myndigheter och arbetsgivare gjorde och inte gjorde. Ändrade relationer, om "den andre förälderns" utanförskap. Ensamheten i allt, finns det något typiskt manligt i det? Och all musik från Kent till Hellström? Min s