Jakobs stege

I centrum står Jakov Osetskij, en intellektuell konstälskare född i en judisk Kievfamilj i slutet av 1800-talet, och hans barnbarn Nora, en egensinnig scenograf som tidigt väljer att gå sin egen väg genom livet. De möts bara en gång, på 1950-talet, när Jakov besöker sonen efter en lägervistelse. Det sanna mötet sker först när Nora ärver en korg med hans brev och får läsa KGBs hemliga akter. Samtidigt är det en filosofisk bok om de stora frågorna. Till grund för romanen ligger författarens eget familjearkiv. KRITIKERRÖSTER: »Ulitskaja skriver lika tjocka romaner som de klassiska ryska författarna men där slutar likheterna. Hon är inte intresserad av introspektion eller långa samtal, hon driver flera parallella händelseförlopp framför sig, vill veta och visa hur det går för gestalterna, vilka krokiga vägar ödet tar efterhand kan jag inte stå emot, utan absorberas fullständigt och vill veta hur det går fast jag inte vill att det ska ta slut. Kommer Noras son att klara sig? Kommer farfadern att få kontakt med farmodern innan han dör? Det är så barn läser, som om gestalterna vore levande, verkliga varelser som man kan leka och gräla med.« Ingrid Elam, Dagens Nyheter »En berättelse full av underbara detaljer: om den sovjetiska kollektivlägenhetens pittoreska helvete, om knep och regler för att hantera besvärliga grannar och ett förtryckande samhällssystem.« Kajsa Öberg Lindsten, GöteborgsPosten »Jakobs stege är ett 700 sidors litterärt äventyr. Författarens ambitioner är höga. Hon vill inte bara skriva denna komplexa ryskjudiska familjesaga om hundra år av rysk historia, utan vaska fram det mänskligas väsen, av högt och lågt, djärvt och fegt, grymt och ömt - och kunskapslidelse . Hon lyckas. Jakobs stege är ett mästerverk, på samma gång opretentiöst och djuplodande, med en vördnad för livet och en glimt i ögonvrån.« Ulrika Knutson, Expressen »Även om Ulitskaja är en relativt ny bekantskap hoppas jag att detta blir ett genombrott för en författare som är en värdig arvtagare till de stora ryska berättarna Denna nästan 700-sidiga roman, med personer som under läsningen upphör att vara romanfigurer och blir omhuldade vänner, är med ett ord storartad.« Kaj Schueler, Svenska Dagbladet