Krigsförluster: Två romaner om reträtt och nederlag

Två moderna franska klassiker i ny, samlad volym »Berättelserna växlar i tid och rum och mellan olika personer. Claude Simon skildrar snarare miljö, landskap, arkitektur, konstverk och stadsbebyggelse, än sina karaktärer. Det är ett ordflöde med långa vindlande meningar, associationer och minnesfragment från olika tider och platser. Språket är mästerligt.« Betyg: 4 av 5 - BTJ Landskapet är skoningslöst i Claude Simons romaner. Lervälling, grönskande ängar eller hård och stenig terräng - det är alltid mot bakgrund av landskapet som den mänskliga katastrofen äger rum. Även erfarenheten av krig är grundläggande. Simons far stupade i första världskriget, han själv deltog både i spanska inbördeskriget och andra världskriget, där han som kavallerist var med om det franska sammanbrottet 1940. I hans mest kända roman, Vägen till Flandern, som också blev genombrottet 1960, släpar sig några soldater fram genom lerig och sönderskjuten ödemark; i Lyxhotellet kommer också stadslandskapet in, tillsammans med floderna av pappersarbete och administration som dränker den kamp som förs av republikanerna - förlorarsidan, även den gången. Men tiden är lika avgörande, och upplevelsen av tid: Claude Simons långa vindlande meningar, hans maniskt detaljerade iakttagelser av miljöer och gestalter, hans konstanta växlande mellan tidsplan och platser skapar en värld där allt mycket väl skulle kunna hänga samman, om det inte vore för att det också samtidigt faller sönder. Vägen till Flandern och Lyxhotellet presenteras här i en volym, översatta av C. G. Bjurström, med ett nyskrivet förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. CLAUDE SIMON föddes 1913 i Madagaskar. Som ung flyttade han till Paris för att studera och hade påbörjat sin första roman Le Tricheur när andra världskriget bröt ut, vilket gjorde att utgivningen dröjde till 1946. Simon räknas till de främsta företrädarna för »den franska nya romanen« under 1950- och 60-talen och belönades med Nobelpriset 1985. Han avled i Paris 2005.