Mord är fegt!

Förord! Vad är nu detta? En gäspande granne frågade när min nästa bok kommer ut. Det var när jag i september, (2010), stolt visade honom min första bok, en novellsamling med några dikter. Skriven ambitiöst för att det var roligt. (Den heter Färder och Fanfarer.) Han bevärdigade inte boken med en blick. Jag blev lite tyst. Han fortsatte att prata om skrivarkurser, och erbjöd efter ett tag en Gin och Tonic. Det är en vänlig man. Jag tackade nej, knöt näven i byxfickan och gick. Här ska jävlar skrivas en till!!! En som säljer! Vad säljer? Mord? Sex? Droger? Kriminalitet? Barnarov? Psykologisk tortyr? Horor? Bordeller? Varför välja? Rubbet ska med! Hur?? Den måste vara varmt mänsklig också! Livsåskådning, tillit och empati. Oro och glädje. Den måste bli variationsrik. Som novellsamlingen. Embryot till handling kom från en träff med några nya vänner. Jag skred till verket med liv och lust och hade hejdlöst roligt. Vilken soppa! Den kokades ihop och späddes ut. Kryddades. Det är fantasiglädjen som har drivit mig. Berättelsen ska också kunna filmas. Jag har svårt för att mörda folk, så mordoffret klarar sig. Hjärnsubstans lär likna böcklingpastej, och det hade han ju i en plastkasse när han blev överkörd. Han blev dödförklarad lite förhastat. Sex? Det fick räcka med två avsnitt men med ordentligt uttagna svängar. Ett vått, helerotiskt kapitel och ett med oväntad kärlek. Så gick det till. Om ingen dör, och ingen riktig detektiv finns med, och chefsbrottslingen gömmer sig, och det slutar lyckligt, så undras om det ändå kan anses vara en deckare? Läs gärna persongalleriet. Det vinner du nog på. Och: Det är bäddat för en uppföljare. Göteborg våren 2011 Anders Aspenberg