Om moralens härstamning

En av det moderna tänkandets mest inflytelserika filosofer »Har någon lust att för ett ögonblick skåda in i och ner i den hemlighetsfulla verkstad, där idealen här på jorden fabriceras? Har någon mod att göra det?« Sommaren 1887 - ett och ett halvt år före det slaganfall från vilket han aldrig återhämtade sig upplevde Friedrich Nietzsche en explosivt produktiv fas under vilken han till exempel, på bara 20 dagar, skrev Om moralens härstamning. En mästerlig essä vars inflytande på senare tiders filosofi skulle komma att bli mycket stort: här märks frön till verk av Michel Foucault, såväl som tydliga kopplingar till Jacques Derrida och Gilles Deleuze. Stilen i boken präglas av Nietzsches dåliga hälsa, men i form av en ursinnig vägran att beklaga sig, vilket förklarar den provokativa övermänniskopoesi som lyser från sidorna. Själva ämnet för boken är inte mindre provokativt: Nietzsche går filologiskt-historiskt tillväga när han resonerar kring »de moraliska fördomar« som den moderna människan både smickrar sig själv och plågar sig med, och med skoningslös ironi dekonstrueras termerna »god« och »ond«, för att framvisa rovdjuret människan i all sin hemska och vackra nakenhet. Om moralens härstamning [Zur Genealogie der Moral: Eine Streitschrift, 1887] hör till den tyska filosofins stora klassiker. Här översatt till svenska av Jan Sjögren. FRIEDRICH NIETZSCHE [1844-1900], född i Rücken vid Lützen, dåvarande Preussen, är en av de mest betydelsefulla filosoferna för vår tid, inspiratör till en lång rad tänkare inom såväl exempelvis psykoanalys som filosofi. Existentialismen, poststrukturalismen och postmodernismen är inriktningar inom filosofin med starka kopplingar till Nietzsche. Som en av den moderna tyska litteraturens stora prosaister har Nietzsches inflytande varit mycket stort på litteraturen och konsten. »Den nivå av självinsikt som Friedrich Nietzsche uppnådde har ingen annan människa uppnått och ingen annan lär göra det heller.« Sigmund Freud