Ön

Genom bergen däruppe finns dammarvatten och ljung och skrevormed tallar och enar En gammal havsbotten med utspridda vitsipporär snäckornas viloplats Marken är vit av deras aska Så avslutar Annika Forsberg sin diktberättelse Ön.Raderna sätter punkt för ett verk där hon väver samman fragment från sin sjukhusvistelse med en skildring av sin lika magiska som mardrömslika själsliga tillflyktsort; en skärgårdsö som bjuder både lindring och fasa.