Pensionat Blåklockan

Fredrik lyssnade intensivt på den gamla tantens berättelse om den döda pojken. För bara ett par timmar sedan hade han, Emma och Ole kommit fram till det gamla slitna pensionatet. Ägarinnan hade tidigare ringt och berättat att en liten pojke gick igen på hennes pensionat och nu fick alla i gänget höra hur han drunknat så tragiskt i gårdsbrunnen utanför någon gång på 60-talet. Hur kan pojkar vara så elaka att de lämnar en kompis kvar i en djup brunn för att dö? Inte undra på att han går igen här på pensionatet. Men inte bara det, han är tydligen elak också. Var det han som varsamt kröp ner bakom Emma tidigare idag när hon låg och vilade i sängen? Var det han som smekte henne till sömns på ryggen, när hon trodde att det var Ole? Vad är det som händer här egentligen på det här stället? Och varför ser det ut som den där äckliga buktalardockan ute i lobbyn stirrar på mig varje gång jag går förbi? De hade allihop förstått att det förekom märkliga saker här på Pensionat Blåklockan. Men vad de inte visste var att om bara något dygn skulle de behöva kämpa för sina liv