Sant, osant eller ren lögn : en novellsamling

De flesta sanningar innehåller kanske ett uns av osanning. Eller det lögnaktiga kanske till viss del är sant. Vem vet? Det får man kanske bäst bedöma själv från gång till annan. Ibland kanske det inte behöver bedömas alls. Det här är min andra bok. Och med den får jag kalla mig förfat-tare. För det måste vara två böcker för att kvala in i den gruppen. Boken Ankare av Klas Östergren och ett föredrag av författaren själv gav mig en ingivelse att börja skriva. Tack för det och tack till författaren Sören Bondesson (Augustprisnominerad 2011) som ledde min första skrivarkurs på Ordfront. I min första bok, Blandade bokstäver, samlade jag ihop sådant som jag skrivit under flera år. Den här nya boken har jag skrivit med målet att det ska bli en andra bok. Det har varit en härlig tid att kunna omsätta det jag lärt mig även på min andra skrivarkurs på Folkuniversitetet som leddes av Maja-Maria Henriksson. (Augustprisnominerad 2010) Tack till de som ovetande bidragit till karaktärerna i boken. Det är ju det som är så fascinerande med att skriva. Man har fullständig kontroll på sina karaktärer och de kan inte säga emot vad man än hittar på. Ibland går det bara inte att komma vidare i det man skriver. Ibland flyter det bara på. Någon gång kan man komma in i ett flow där det skriver sig självt utan att man kan påverka. Märkligt egentligen. Det svåra med skrivandet för mig, är egentligen att sätta sig och bara göra det. Hemma är det så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Jag har praktiserat mössmetoden. "Mössa på" betyder sitt ner och skriv. "Mössa av" betyder att skrivarstunden är slut. Har i alla fall fungerat för mig. Prova.