Sjaunja

Skogen är så gammalatt jag bara kan ananär den tog sin börjanHärifrån där jag liggeri dess ständigabörjan och slutI går skars den nerI går föddes desom ska seallt förändrasTre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.