Tillräknelighet som straffrättslig ansvarsförutsättning

Den svenska straffrättsordningen brukar beskrivas som en av ytterst få i världen som inte uppställer ett krav på tillräknelighet för straffansvar. Ett sådant krav fanns visserligen tidigare, i 1864 års strafflag, med innebörden att den som begått en gärning under inflytande av exempelvis sinnessjukdom skulle gå fri från straffansvar. Men när brottsbalken trädde i kraft avskaffades tillräknelighetskravet av individualpreventiva skäl. I den straffrättsliga doktrinen råder det i dag närmast konsens