Ur

I Agnes Lidbecks poesidebut kretsar dikterna kring arv, skrivande, självständighet och skuld. Diktjaget rör sig bakåt i släktleden - där finns skogen, havet och flamskvävnaderna - och framåt mot en självvald ensamhet. Däremellan kommer barnen. Under vågen är havet bundet av farleder under harven är marken bunden av skörd under pälsen är djuren inte bundna av stigen, inte alls men av senor och hur de sträcks Under jaget är jag bunden av min kropp som min kropp är bunden till min rygg under kroppen är jag bunden till tiden som tiden är bunden av tiden som gått