Varför förstår ni inte?

Den där känslan av att det som händer, gör det av en anledning är märklig. Jag blev övertalad att följa med ut en kväll, men jag skulle absolut inte träffa någon man. Men så stod han där. Jag kan inte säga vad det var som gjorde att han fångade mitt intresse. Han var lätt att prata med, rolig och det fanns en slags samhörighet mellan oss. Kanske var han «mannen i mitt liv»? Men redan tidigt visade det sig att hans riktiga jag skiljde sig i stort sett allt mot den jag träffade den där första kväl